Our treasured women humanitarians
August 19, 2019 | Posted in CSD - Stärkande av det civila samhället, IE - Inkluderande undervisning, Katastrofinsatser, Pressrelease, WASH - Vatten Sanitet Hälsa | By Andreas Zetterlund
It is World Humanitarian Day (19 August 2019), that one day in the year when we reflect on our engagement in the global humanitarian response. As this year focuses on honouring the Women Humanitarians, we take time to appreciate those in our own organisation who have made the work we do worthwhile. Without the committed women that we serve with, more than half of our efforts to respond to humanitarian crises in different places of the world would not be possible. Not only do they bring in the critical aspect of cultural relevance and appropriateness, but they also bring critical skills that have impacted communities.
We are unable to mention each one of them by name in this release, but these few that are mentioned are intended to represent the 100+ women across our program countries. The sacrifices made amidst the challenging environments for these women are just amazing!
Staff management is one of the key areas in ensuring successful humanitarian interventions, and we are glad that Ms Khadmallah keeps the morale among our staff in one of the most challenging operations in South Sudan.
Community Sensitisation/Mobilisation in our operations need to be culturally appropriate, and our Women Humanitarians are in the fore front in working with female populations. Here, it is a session on sensitizing women in Diffa on the importance of maintaining water quality from the tap to the cup.
Very thankful and honoured to have women like Salma (top picture) and Latifa (bottom picture) who are making a big difference in the humanitarian response in Yemen.
Ms Violet Avako is one of our officers in Uganda’s Rhino Camp where our response focuses on the South Sudanese refugee situation. She is appreciated among the women as they feel comfortable to relate and share their challenges amidst the very challenging conditions of being a refugee.
In some of the places we operate, our teams ride many miles as they work with communities. Ms Emily Ayaa is engaged in Uganda’s Kyangwali Refugee Settlement where we are responding to the DRC refugee situation. She rides her motorcycle through the “bushes” where she engages with new refugees working on settling on their allocated land.
These are but just a few examples of the amazing Women Humanitarians we have in our organisation, and on this day we express how truly grateful and honoured we are that this wonderful family of committed workers strives to alleviate suffering and promote human dignity with so much love!
Happy World Humanitarian Day!
/Milward Mwamvani – Humanitarian Coordinator
Jag behöver oxå vatten, nära!
August 4, 2017 | Posted in Katastrofinsatser, Kvalitet, Vatten, WASH - Vatten Sanitet Hälsa | By Håkan Björk
Att gå långa sträckor för att hämta vatten tar tid och kraft och det tunga ansvaret faller ofta på kvinnor och flickor, vilket bland annat leder till att flickor inte hinner gå i skolan. Att gå långa sträckor är också en säkerhetsfråga för kvinnor eftersom det finns risk för överfall.
Därför strävar IAS alltid efter att människor ska ha så kort sträcka som möjligt till närmsta brunn. Målet är att en person ska behöva gå max 500 meter för att hämta vatten.
På så sätt skapas både trygghet och minskat utanförskap!
Ge din gåva nu!
Respons på krisen i Sydsudan
February 16, 2017 | Posted in Katastrofinsatser, Pressrelease, Vatten, WASH - Vatten Sanitet Hälsa | By Håkan Björk
Se filmen ovan.
Nedan tidigiare publicerat (11 AUG 2016):
REPORTER – Julius Bitamazire – IAS – UGANDA
Onsdagen den 7 juli 2016 bröt hårda strider ut i Juba, mellan Sydsudans regering och styrkor som stödjer förste vice president Mr Riak Marchar. Omfattningen av situationen i Sydsudan är svåröverskådlig men rapporter om stor materiell förstörelse, människor som dödas och andra lidanden går att se och läsa om i media såsom Aljazeera, CNN , National Television (NTV) samt de lokala tidningarna här i Uganda.
Jag reste till nordvästra delen av Uganda (distrikten Arua, Koboko, Adjumani och Yumbe), dit de flesta av flyktingarna anländer, för att med egna ögon sätta mig in i flyktingsituationen, efter att ha varit på möten med UNHCR i Kampala.
Den unga flickan heter Gonya Rose och är 12 år. Hennes mamma dog före kriget och pappan blev kvar i Juba. De har ingen aning om han lever eller är död. Gonya är enda barnet och vandrade i en hel vecka tillsammans med sin mormor innan de passerade gränsen till Uganda.
Här är fem ensamkommande barn från Yei.
Scovia Anna (16 år – i militärgrön blus) ; Nancy Nyadi (8 år – I ärmlös Kitenge-klänning) ; Agagka Blessing (6 år – i shorts) ; Christine Akina (6 år – i röd topp) ; Subura Joyce (3 år – med ett halsband)
Alla barnen har samma pappa men olika mammor. De fick hjälp av sin granne att komma till Uganda och alla barnen är idag helt föräldralösa. De gick sju mil från Yei till Kaya för att sedan åka till Keri, något som betalades av deras granne, där de plockades upp av UNHCRs lastbil som tog dem till flyktinglägret. Scovia som är äldst går inte längre i skolan utan tar istället hand om sina syskon.
Jag har inga ord för att kunna beskriva det lidande hos flyktingarna från Sydsudan som mötte mig när jag kom till Rino Camp. Situationen är skrämmande och man blir så illa berörd att det inte går att hålla tillbaka tårarna när man förstår krisens omfattning, samtidigt som det är så få humanitära aktörer på plats.
Över 80% av de nyanlända består av kvinnor och barn, många av dem är ensamkommande barn.
Över 71.490 flyktingar har passerat gränsen till Uganda sedan den 1 juli , och antalet ökar hela tiden. Tusentals ankommer varje dag. Många av dem jag talade med tackade Gud för att de lyckats ta sig över till Uganda. Många misslyckas.
En stor utmaning nu är den kommande regnperioden, Ugandas mest intensiva, vilket innebär att situationen blir svår framöver både för flyktingarna och hjälparbetarna.
IAS på plats
IAS är på plats med nödhjälp tillsammans med andra organisationer men utmaningen är enorm då det saknas tillräckliga medel.
Följande områden har identifierats där behovet är extra stort:
Vatten, hygien och sanitet (WASH)
– Avsaknad av vatten. De få borrhål som finns rymmer inte tillräckligt med vatten till så många människor. Nya brunnar behöver borras.
– Omedelbart behov av tillfälliga gemensamma toaletter inklusive plats för bad/dusch och hygienutrymmen (handtvättmöjligheter och tvål).
– Undervisning i hygien.
– Tillhandahållande av vattenkontainers för minst 5 000 hushåll.
Hälsa, kost & psykosociala
– Psykosocialt stöd för att mildra effekten av trauma hos de drabbade.
– Tillfällig logi för hälsomottagningar.
Skydd av barn
– Konstruktion av hyddor för ensamkommande barn.
– Tillhandahållande av lekmaterial för barn.
– Återförenande av familjer.
Logi
Tillfällig logi att ge tillfälligt tak över huvudet innan boendehyddor kan färdigställas.
—-
Julius Bitamazire – 11 AUG 2016 – KAMPALA – UGANDA – Bilder: Julius B med team