|
Etikregler i katastrofarbete
Riktlinjerna har arbetats fram på initiativ av Caritas Internationalis, Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen,
Rädda Barnen-alliansen, Lutherska Världsförbundet, Oxfam, Kyrkornas Världsråd samt Internationella rödakorskommittén (ICRC).
International Aid Services delar dessa regler.
Etikregler i katastrofarbete försöker slå vakt om ett förhållningssätt i katastrofarbete. Reglerna handlar inte om hur man
beräknar matransoner eller sätter upp flyktingläger eller annat rent praktiskt arbete. Etikreglerna har skapats för att
upprätthålla en hög nivå av självständighet, effektivitet och inflytande, som International Aid Services och andra
katastrofhjälpsorganisationer strävar efter att uppnå. I januari 1997 hade Etikregler i katastrofarbete antagits av
91 biståndsorganisationer. I händelse av väpnad konflikt kommer Etikregler i katastrofarbete att tolkas och tillämpas
på ett sätt som inte strider mot internationell humanitär rätt.
1: Den humanitära principen måste sättas först.
Människor från hela världen har rätt att ge och ta emot humanitär hjälp. Det internationella samfundet har en skyldighet att ställa upp med humanitärt bistånd när det behövs. Därför är det nödvändigt att hjälpen alltid når fram till människor som behöver den.
Det främsta motivet för att ge katastrofhjälp är att lindra mänskligt lidande bland nödställda människor som drabbats allra hårdast av en katastrof.
Humanitär hjälp varken är eller bör uppfattas som en politisk eller partisk handling.
2: Bistånd skall enbart bedömas efter faktiska behov.
Katastrofinsatserna planeras utifrån bedömningar av de drabbade människornas behov. Likaså tar man reda på om det finns lokala resurser som kan möta behoven direkt på plats.
Hjälporganisationer strävar efter att nå balans. Mänskligt lidande måste till varje pris lindras; livet är lika vä rdefullt i en del av ett land som i en annan. Storleken på katastrofhjälpen beror på omfattningen av den nöd som man försöker lindra.
Det är en viktig uppgift att se kvinnors och mäns olika behov och med hjälp av humanitärt stöd stärka kvinnors roll i områden som drabbats av en katastrof.
För att kunna genomföra ett opartiskt och självständigt katastrofarbete på ett genomgripande och effektivt sätt krävs både resurser och möjligheter att nå fram till alla som berörts av katastrofen.
3: Bistånd skall inte användas som plattform för politisk eller religiös propaganda.
Humanitär hjälp som ges till individer, familjer och samhällen ska baseras på deras egna behov. Även om hjälporganisationer naturligtvis har rätt till egna politiska eller religiösa åsikter, ska hjälpen självfallet inte enbart nå fram till människor som delar dessa åsikter.
Bistånd ska inte bindas till en viss politisk eller religiös uppfattning.
4: Vi får inte bli redskap för regeringars politik.
Humanitära hjälporganisationer agerar självständigt gentemot regeringar. Därför är det viktigt att organisationerna själva formulerar sina mål och strategier utan inblandning frå n regering och myndigheter.
Under inga omständigheter kan man tillåta att de anställda inom en hjälporganisation utnyttjas för att förse regeringar och politiska organ med politiskt, militärt eller ekonomiskt känslig information. Inte heller kan man acceptera att regeringar använder organisationer som redskap för att nå utrikespolitiska syften.
Katastrofinsatser ska inrikta sig på att ge stöd och hjälp utifrån de behov som finns. Bistånd får inte vara en fö revändning för rika länder att göra sig av med sina egna överskott på varor. Inte heller får bistånd styras av enskilda givares politiska intressen.
Allt frivilligt arbete och ekonomiskt stöd från enskilda individer värdesätts och uppmuntras. Frivilliga insatser och egna medel gö r det möjligt för organisationerna att handla självstä ndigt. För att bibehålla sitt oberoende måste bistå ndsorganisationer försöka undvika att få stöd från en enda finansieringskälla.
5: Vi skall respektera kulturer och sedvänjor.
Vi ska visa respekt för de kulturella mönster och sedvänjor som råder i de länder där vi är verksamma.
6: Vi skall försöka bygga katastrofhjälpen på lokala resurser.
Alla människor och samhällen har egna resurser men är samtidigt sårbara i katastrofsituationer. Genom att anställa lokal arbetskraft, köpa lokala eller regionala produkter och handla med lokala företag så långt det går, stärker man de resurser som redan finns på plats. I den mån det är möjligt bör organisationer arbeta genom inhemska humanitära organisationer i allt som rör själva planeringen och genomförandet av insatser. Det är också viktigt att försöka samarbeta med de lokala myndigheterna.
Det är av största vikt att katastrofhjälpen samordnas på ett effektivt sätt. Detta görs bäst i de länder som drabbats av katastrofen och av människor som är direkt delaktiga i hjälparbetet. Även representanter från berörda FN-organ spelar en viktig roll.
7: De hjälpbehövande skall deltaga i administration och ledning.
Katastrofinsatser får aldrig påtvingas människor. Stöd- och rehabiliteringsåtgärder blir mest effektiva när de drabbade själva är med och planerar, leder och genomför hjälparbetet. I största möjliga utsträckning bör den lokala befolkningen delta i alla katastrofhjälps- och utvecklingsprogram.
8: Hjälpinsatser måste sikta på att minska sårbarheten i framtiden utöver att tillfredsställa de omedelbara behoven.
Alla hjälpinsatser påverkar förutsättningarna för långsiktig utveckling, antingen i positiv eller negativ riktning. Med vetskap om detta är det viktigt att satsa på åtgärder som minskar människors utsatthet i framtida katastrofer och skapar bä ttre livsvillkor. När katastrofbiståndet planeras och utformas bör särskild hänsyn tas till miljöaspekter. Bistånd kan få negativa följder som måste försöka undvikas. Till exempel kan utländskt bistånd skapa ett långvarigt beroende.
9: Vi är ansvariga mot de hjälpbehövande såväl som mot bidragsgivarna.
Hjälporganisationer fungerar som kommunikationslänk mellan biståndsmottagare och biståndsgivare i katastrofsituationer. Därför är de ansvariga inför båda parter.
Kontakterna med givare och mottagare måste vara öppna och tydliga.
Det är viktigt att informera om katastrofarbetets kostnader och resultat.
Hjälpdistributioner måste noga övervakas och det bör göras regelbundna bedömningar av katastrofbiståndets effekter.
Effekterna av katastrofinsatser måste göras synliga. De förhållanden som hindrar framsteg bör lyftas fram liksom de som gynnar framsteg.
För att minska risken att slösa med värdefulla resurser, grundas katastrofarbetet på professionella bedömningar som gjorts av experter.
10: I vår information och i våra mediekampanjer skall vi skildra de katastrofdrabbade som människor med värdighet och inte som hjä lplösa offer.
Vi får aldrig brista i respekt för katastrofdrabbade människor utan alltid betrakta dem som jämbördiga parter i arbetet. Bilden som förmedlas i media ska ge en objektiv skildring av katastrofsituationen och framhålla människors förmåga och strävan, inte bara deras utsatthet och rädsla.
Även om det är viktigt att samarbeta med media för att öka allmänhetens sympatier får publicitet aldrig bli viktigare än själva katastrofhjälpsarbetet.
Hjälporganisationer bör undvika att konkurrera med varandra om utrymme i media. Särskilt viktigt är detta i situationer där konkurrensen kan påverka katastrofarbetet, sätta hjä lparbetarnas säkerhet på spel, eller vara till skada för mottagarna.
Översättning och bearbetning: Ulrika Gustafson för
Röda Korset i Sverige.
| 
Katastrofinsatser
Nyhetskanaler
Swedish section
ias-intl.org
Accountability Framework
