Varje barn kan lära

VARJEBARNKANLARAsvensk10tre

September 1, 2017 | Posted in Inkluderande Undervisning, IE - Inkluderande undervisning | By

Läs mer →

Jag behöver oxå vatten, nära!

ThumbnailMAX500METERsecondEdition2017Svenska

August 4, 2017 | Posted in Katastrofinsatser, Vatten, Kvalitet, WASH - Vatten Sanitet Hälsa | By


 

Att gå långa sträckor för att hämta vatten tar tid och kraft och det tunga ansvaret faller ofta på kvinnor och flickor, vilket bland annat leder till att flickor inte hinner gå i skolan. Att gå långa sträckor är också en säkerhetsfråga för kvinnor eftersom det finns risk för överfall.

Därför strävar IAS alltid efter att människor ska ha så kort sträcka som möjligt till närmsta brunn. Målet är att en person ska behöva gå max 500 meter för att hämta vatten.

På så sätt skapas både trygghet och minskat utanförskap!

Ge din gåva nu!

Läs mer →

Respons på krisen i Sydsudan

Uganda-Andreas-Stand-Up-dec-2016inklJulietSWE

February 16, 2017 | Posted in Katastrofinsatser, Vatten, Pressrelease, WASH - Vatten Sanitet Hälsa | By

Se filmen ovan.

Nedan tidigiare publicerat (11 AUG 2016):

REPORTER – Julius Bitamazire – IAS – UGANDA

Onsdagen den 7 juli 2016 bröt hårda strider ut i Juba, mellan Sydsudans regering och styrkor som stödjer förste vice president Mr Riak Marchar. Omfattningen av situationen i Sydsudan är svåröverskådlig men rapporter om stor materiell förstörelse, människor som dödas och andra lidanden går att se och läsa om i media såsom Aljazeera, CNN , National Television (NTV) samt de lokala tidningarna här i Uganda.

Jag reste till nordvästra delen av Uganda (distrikten Arua, Koboko, Adjumani och Yumbe), dit de flesta av flyktingarna anländer, för att med egna ögon sätta mig in i flyktingsituationen, efter att ha varit på möten med UNHCR i Kampala.

DSC_0054 kopia2

Den unga flickan heter Gonya Rose och är 12 år. Hennes mamma dog före kriget och pappan blev kvar i Juba. De har ingen aning om han lever eller är död. Gonya är enda barnet och vandrade i en hel vecka tillsammans med sin mormor innan de passerade gränsen till Uganda. 

DSC_0914 kopia2

Här är fem ensamkommande barn från Yei.

 Scovia Anna (16 år – i militärgrön blus) ; Nancy Nyadi (8 år – I ärmlös Kitenge-klänning) ; Agagka Blessing (6 år – i shorts) ; Christine Akina (6 år – i röd topp) ; Subura Joyce (3 år – med ett halsband)

Alla barnen har samma pappa men olika mammor. De fick hjälp av sin granne att komma till Uganda och alla barnen är idag helt föräldralösa. De gick sju mil från Yei till Kaya för att sedan åka till Keri, något som betalades av deras granne, där de plockades upp av UNHCRs lastbil som tog dem till flyktinglägret.  Scovia som är äldst går inte längre i skolan utan tar istället hand om sina syskon.

Jag har inga ord för att kunna beskriva det lidande hos flyktingarna från Sydsudan som mötte mig när jag kom till Rino Camp. Situationen är skrämmande och man blir så illa berörd  att det inte går att hålla tillbaka tårarna när man förstår krisens omfattning, samtidigt som det är så få humanitära aktörer på plats.

Över 80% av de nyanlända består av kvinnor och barn, många av dem är ensamkommande  barn.

Över 71.490 flyktingar har passerat gränsen till Uganda sedan den 1 juli , och antalet ökar hela tiden. Tusentals ankommer varje dag.  Många av dem jag talade med tackade Gud för att de lyckats ta sig över till Uganda. Många misslyckas.

En stor utmaning nu är den kommande regnperioden, Ugandas mest intensiva, vilket innebär att situationen blir svår framöver både för flyktingarna och hjälparbetarna.

IAS på plats

IAS är på plats med nödhjälp tillsammans med andra organisationer men utmaningen är enorm då det saknas tillräckliga medel.

Följande områden har identifierats där behovet är extra stort:

Vatten, hygien och sanitet (WASH)

– Avsaknad av vatten. De få borrhål som finns rymmer inte tillräckligt med vatten till så många människor. Nya brunnar behöver borras.

– Omedelbart behov av tillfälliga gemensamma toaletter inklusive plats för bad/dusch och hygienutrymmen (handtvättmöjligheter och tvål).

– Undervisning i hygien.

– Tillhandahållande av vattenkontainers för minst 5 000 hushåll.

Hälsa, kost & psykosociala

– Psykosocialt stöd för att mildra effekten av trauma hos de drabbade.

– Tillfällig logi för hälsomottagningar.

Skydd av barn

– Konstruktion av hyddor för ensamkommande barn.

– Tillhandahållande av lekmaterial för barn.

– Återförenande av familjer.

Logi

Tillfällig logi att ge tillfälligt tak över huvudet innan  boendehyddor kan färdigställas.

 

—-

Julius Bitamazire – 11 AUG 2016 – KAMPALA – UGANDA – Bilder: Julius B med team

Läs mer →

World Humanitarian Summit – En personlig reflektion

En-personlig-reflektion-av-var-CEO-

May 27, 2016 | Posted in Pressrelease | By

Av Daniel Zetterlund, CEO, International Aid Services

— 24 maj 2016, 11,000 meters höjd, nånstans mellan Istanbul och Kairo —

Just nu i skrivande stund pågår avslutningsceremonin för World Humanitarian Summit (WHS). Kulmen på en två år lång konsultativ process. Ett avstamp. Ett avbrott. Början på något nytt? Eller fortsättningen på något som pågått en längre tid? Ett hopp för framtiden? Eller ett uppgivet försök att bringa liv i en sårbar värld och ett sårbart system?

För en knapp timme sen gick jag ombord Egypt Air, flight MS736, som kommer ta mig till Kairo och sedan vidare till Juba. Omgiven av ett tio cm tjockt plåtskal blickar jag nu ut över horisonten. Igår sköljde delar av ett annat skal upp på stränderna i Alexandria. Ett splittrat skal. En förnimmelse om skörhet. Mannen som hälsade välkommen när jag klev ombord hade något tomt i blicken. Kanske var det någon av hans vänner som gick bort den där onsdagen förra veckan då Egypt Airs plan försvann över medelhavet? I planet råder en stillhet.

WHS var en på många sätt storslagen och välregisserad tillställning. En grande finale för Ban Ki Moons tjänstgöringsperiod som generalsekreterare. Mr Moon var omringad av idel statsöverhuvuden, celebriteter och andra viktiga människor samt oss vanligt folk. Totalt uppges ca 6 000 personer ha rört sig i WHS lokaler under dagarna två. I öppningsceremonin, en av de maffigare jag bevittnat, framfördes stora tal och pampiga nummer. Ashley Judd (min förövrigt absoluta favoritskådespelerska som ung) uttryckte att ’hur världen just nu hanterar den globala humanitära krisen är en stor kris i sig självt och att vi måste tänka om och göra bättring’. Mr Bond, James Bond aka Daniel Craig, var näste man på scen. Passande nog lämnade han skjutvapnen hemma och var för stunden både ’shaken och stirred’.

Under parollen ’One Humanity – Shared Responsbility’ och kring olika humanitära teman samt med hashtags som #ReShapeAid och #Sharehumanity talades och twittrades det loss. Det är stora ord. Med stora ord följer stora förväntningar. Många var nog de som hade ställt stort hopp till att WHS skulle medbringa någon smärre revolution för det humanitära. Jag är rädd att dessa förväntningar inte infriades. Det är mer komplext än så. Många var de som tidigare också ställt sig skeptiska till WHS överlag. Att det är ett spel för galleriet och att deras röst inte har blivit hörd. Det är sant. Allas röster har inte blivit hörda. Och kan realistiskt sett inte bli det heller.

Men röster fanns. Röster som fick tala för alla de som inte kunde. Några rader framför mig sitter en skarp ung dam. Hon är döv och kommer från Sydsudan. Hon leder ett nätverk av kvinnliga aktörer som kämpar för att folk med funktionshinder ska få det bättre. Hon talade i Istanbul, både för sig och andra. Resultatet av hennes kamp är bland annat en stadga för hur vi ska bättre kunna inkludera folk med funktionshinder i humanitära insatser (’Charter on Inclusion of Persons with Disabilities in Humanitarian Action’). Många skrev under. Även medlemsstater. Ett stort framsteg. Hur vi hanterar de svagaste i samhället ger en indikation av vår samtids status.

Trons roll och betydelse i humanitära insatser lyftes också för första gången på allvar till en global nivå. Vi arbetar i kontexter där människor tror. Tron, inte avsaknaden av den, är normen för de allra flesta. Tron driver oss framåt. Manar på. Med trons hjälp kan vi förflytta berg. Det blev ingen konsensus kring trons betydelse, men det finns nu på agendan. Något som vi måste förhålla oss till. Ett gott initiativ i sammanhanget är ’Joint Learning Initiative on Faith and Local Communities’. Dess studier och evidenspapper om trons betydelse i humanitära insatser är viktiga och läsvärda.

Frågan kring hur vi ska lösa de finansiella utmaningarna kopplade till de globala humanitära behoven fortsatte att diskuteras under WHS. ’The Grand Bargain’ är en av de föreslagna lösningarna. Syftet är att få givare att erbjuda mer flexibla och fleråriga finansieringslösningar med enklare rapporteringskrav i utbyte mot att större organisationer godtar en ökad transparens och koordinering samt minskade administrativa utgifter. Idag hjälper vi fler människor än tidigare, men likväl är det fler människor i nöd än någonsin tidigare i historien.

Det finns helt enkelt inte tillräckligt med pengar i systemet. Vi måste dels spendera rätt, dels utöka kretsen av givare. Detta berör också till viss del nexusen kring vad som särskiljer humanitärt från långsiktigt utvecklingsbistånd. Från ett praktiskt perspektiv så är denna gräns flytande. Visst är det så att det finns olika normativa system som reglerar dem, men personen med behov bryr sig mindre om ifall hjälpen den mottar klassificeras som humaniärt- eller utvecklingsbistånd. Det var därför uppmuntrande att höra ett flertal utfästelser från olika medlemsstater om sina åtaganden till ’The Grand Bargain’ och att de bland annat skall allokera pengar till fleråriga humanitära insatser, något som vi och andra biståndsorganisationer länge förespråkat som en praktisk lösning.

Många av de förslag och lösningar som framhölls under WHS är inte nya Det är saker som många länge förespråkat och som till viss del bör ses som självklarheter, såsom att vi måste sätta människan i fokus (’People at the Center’). Men kanske, något som var min personliga förväntan, kan det skapa en ny referenspunkt till vidare samtal om hur vi ska fortsätta att identifiera lösningar för att nå de allra mest utsatta. Samtal som leder till konstruktiva beslut och åtaganden av medlemsstater, FN, organisationer, företag och individer. Det kommer krävas enorm politisk vilja och ödmjukhet bland alla inblandade om vi på allvar ska få detta att flyga.

Vi har ett val. En känd och framgångsrik svensk fotbollstränare sa en gång: ’jag väljer att coacha det goda’. Det finns alldeles för mycket cynicism i denna värld. Speciellt och ironiskt nog bland oss biståndsfolk. För mycket rivalitet och konkurrens. Det gör mig illamående. I andan av en ökad proffesionalism i den humanitära sektorn så låt oss inte förlora dess historiska värden och drivkrafter, såsom hjärta, passion och sann altruism. Vi behöver förändras. Sektorn behöver förändras. Det vet vi. Vi är inte naiva. Det skulle vara lättare att kapitulera. Att dra sig ur. Inte engagera sig när saker inte går ens väg. Men vi har alla ett val. Jag gör ett aktivt val om att fortsätta vara positiv. Att fortsätta fokusera på det goda. Uppdraget är stort och kan kännas kvävande. Överväldigande. Nästan paralyserande. Det kan få oss att bli handlingsförlamade. Men det är då vi får andas djupare. Tränga längre. Vi måste tillåta oss själva att bli berörda. Att ur sårbarheten och vår egen otillräcklighet gå till källan. Hämta ny kraft, lyfta blicken och aldrig ge upp den goda kampen.

Tack mina hängivna och underbara kollegor på IAS för att ni står med i den kampen. Imorgon kommer vi på IAS formellt ge oss i kast med att definiera våra ’committments’ utifrån vad som föreslogs på WHS. Men idag tillåter jag mig att reflektera och be för en trasig och sårbar värld. Att acceptera det jag inte kan förändra och få mod, styrka och visshet om det jag kan.

Daniel Zetterlund

Läs mer →

IAS hjälper människor ur alkoholmissbruk

IAShjalperManniskorUrAlkoholmissbrukPLAY

December 17, 2015 | Posted in CSD - Stärkande av det civila samhället, Alkohol | By

Distriktet Pader i norra Uganda hade för ett par år sedan ett utbrett alkoholmissbruk. Det resulterade i mycket våld i hemmen och att många barn hoppade av skolan. Abel Murungu är ansvarig för samhällsutveckling på IAS Uganda och var en av de som tog sig an uppgiften att bryta den negativa trend som så länge haft sitt grepp över området.

Att börja arbeta i ett samhälle där alkohol var likställt med mat var tufft. Det var förståeligt att många såg det här projektet som ett omöjligt uppdrag, säger Abel. Han visar runt i byn Puranga utanför staden Pader, ett av de områden som varit hårt drabbat av alkoholmissbruk.

Mycket av alkoholen som tillverkas här konsumeras i distrikten Pader och Agago, några av de platser där IAS under flera år arbetat med hållbara landsbygdsprojekt.

En kvalitetsundersökning visade att effekten av dessa projekt hämmades på grund av alkoholism och därför startades Action Against Alcohol (AAA).

Abel pekar på skålar med melass, sorghum (en slags gröda), majs och kassava, några av de vanligaste produkterna som används för att brygga alkohol.

FoodUsedForBrewingBeerStodOssRutaSvensk

   – Mycket alkohol bryggs lokalt och säljs vidare på den lokala marknaden. Det är inte ovanligt att människor började konsumera alkohol redan klockan 07 på morgonen, säger Abel. Då många män spenderar en stor del av dagen till att dricka hamnar det tunga jordbruksarbetet på kvinnor och barn. Även de äldre drabbas då det inte är ovanligt att de får ta ansvar för barn som blivit övergivna av sina föräldrar.

Informationskampanjer för ökad medvetenhet

  Genom AAA har IAS utfört ett flertal informationskampanjer för att få människor att förstå hur alkoholen påverkar människor negativt.

  – Ett alkoholrelaterat problem här är att barnen hoppar av skolan. När föräldrarna konsumerar alkohol kan de inte engagera sig i barnens skolgång och barnen har ingen som förser dem med skolmaterial, vilket leder till att de stannar hemma, säger Abel. Alkohol har också en direkt koppling till spridning av HIV/AIDS, säger Juliet Namukasa, landansvarig i Uganda.

Juliet

  – Alkohol är förknippat med ett ökat antal sexuella kontakter och ett större risktagande, speciellt bland unga. Man är till exempel inte lika benägen att skydda sig när man har druckit alkohol, säger Juliet.

  Alkoholism ökar också risken för våld i hemmet. Juliet hänvisar till en studie som visar på att alkohol ligger bakom så mycket som 40 % av allt våld som sker hemma.

  – Alkoholism leder till både fysiskt och psykiskt våld. Barn som växer upp i hem där det finns alkoholism har lägre betyg, högre risk att utveckla depression och bär på en ständig känsla av att vara socialt isolerad, säger Juliet.

Hjälpt över 20 000 personer

  AAA startade 2012 och har utförts i distrikten Pader, Abim och Agago. Från början var målgruppen 450 hushåll men idag är AAA integrerat i IAS övriga projekt och antalet hjälpta människor har ökat markant.

  Allt som allt talar vi om cirka 20 000 personer, säger Juliet.

Förutom informationkampanjer har IAS också engagerat lokala politiker för att lyfta diskussionen kring alkohol och hur de kan påverka sin by för att hjälpa människor ut ur alkoholkonsumtion.

   -Vi samarbetar med både lokala politiker och polisen. Genom att prata om alkoholens negativa effekter samtidigt som vi lyfter fram berättelser från människor som blivit hjälpta, så går utvecklingen framåt, sakta men säkert. Det är mycket arbete men när jag träffar alla familjer som har räddats och ser hur individer har blivit hjälpta, blir jag så glad och jag tänker att det är värt allt arbete. Jag är övertygad om att när vi förändrar attityden kring alkohol kommer morgondagens generation också räddas från alkoholmissbruk, säger Abel.

Vill du veta mer om IAS projekt Action Against Alcohol, kolla in vår film: “Action Against Alcohol – Uganda” överst på sidan.

Film och bilder: Håkan Björk

Text: Rebecka Woods

Läs mer i The Journey (PDF-2.6MB) producerad av IAS Uganda

photo (4)

Läs mer →

IAS Firar 25 år! Intervju Rune Cederholm – Per Lindahl, Juba SYDSUDAN

Still-frame-Rune-C-Intervju-Per-Lindahl2

August 31, 2015 | Posted in IAS 25 år | By

Läs mer →